Sommaren 1964 på T110 Arcturus.

Under sommaren då isbrytaren Tor låg arbetslös placerades jag på T110 efter att deras ordinare, fast anställde telegrafistfurir blivit långtidssjuk. Jag övertog även hans plats i underbefälsmässen och slapp följaktligen sova i hängmatta under fördäck.
Mycket bra och trevliga kamrater som behandlade den värnpliktige korpralen på ett just sätt.

Vi åkte torpedbåt väldigt mycket, flera gånger i hårt väder. På västkusten var jag med om att överbrytande sjö rann ned genom talröret från bryggan. Under hela sommaren såg jag inte någon enda gång när vi sköt artilleri eller torped, alltid i radiohytten.

Vi skeppade över ett mindre armeförband från Färjestaden till fastlandet, vi deltog i ett jättestort örlogsbesök i Köpenhamn och i Marinens dag i Hälsingborg. Dessutom medföljde en journalist från Ystads Allehanda från Malmö till Ystad och han skrev i lyriska ordalag om "Dessa män på T110 som känner sitt ansvar". Det blåste 13 m/sek den dagen och han kräktes en aning.

Vår FC återvänder ombord efter att ha konfererat med militärerna som skulle följa med från Färjestaden till fastlandet.

T110 befäl på bryggan iakttar de embarkerande soldaterna.