Radiohytten statsisbrytaren Tor 1964.

Bilden i blogghuvudet föreställer mig i den - då - fantastiska radiohytten på Tor. Elva splitternya engelska Racalmottagare med läcker ljusblå front.
Nåja, långvågsdelen var inte särskilt vass och jag erinrar mig också att de inte tålde vibrationerna som uppstod under gång i is särskilt bra.

För mig som kom från ett snålt Broström var detta ett himmelrike. Dessutom hade vi flera sändare i ett apparatrum där vi hade förinställt de mest använda frekvenserna.  Snabbt och elegant vilket verkligen kunde behövas när man "samlade konvojer" på ibland 10-15 fartyg.

Jag kommer att lägga upp bilder från Tor så fort jag hinner. Har just skaffat skanner och det tar en himla tid att hyfsa till bilderna. Många har bleknat och är fulla av damm som måste bort.

På den tiden rökte jag Borkum Riff i en pipa från Ratos. Observera askkoppen på skottet ovanför radion. Antagligen otänkbart idag.

Återbesök 20 år senare.

1984 flyttade jag med familjen till Täby från Karlskrona. Eftersom vi måste segla upp vår segelbåt, en Tur 84 namnad Oo Pandion, beslöt vi att leta upp Gubbö Kupa. Det var inte svårt och vi övernattade på samma plats som jag gjort 20 år tidigare med torpedbåtsdivisionen.

På förmiddagen drog ett åskväder in över oss och slet loss ankaret så det blev en snabb losskastning. Fortsatte norrut och gjorde nästa övernattning i Arkösund.

Vår Tur 84 i Gubbö Kupa 1984

Väldigt höga klippor och branta djupa vikar i Gubbö Kupa 1984.

Gubbö Kupa 1964

När övningssäsongen var slut samlades divisionen T103, 104, 109 och 110 i denna vackra, djupa naturhamn i Gryts skärgård. I kvällsmörkret grillades stora köttstycken. Telehantverkarna och telegrafisterna letade telefonledningar i luften för att eventuellt hitta någon som levde. Så var dock inte fallet varför vi telegrafister blev tvungna passa radion i skift hela natten.

En oförglömlig kväll och en fantastisk morgon med solsken och värme.

Inte ett liv här. 

Telehantverkaren och jag testar en död linje.

Min radiohytt bemannad under hela besöket i Gubbö Kupa

Vi lämnar Gubbö Kupa

Naturhamnen Gubbö Kupa i Gryts skärgård

Motorerna varmkörs i solskenet i Gubbö Kupa

Ystads Allehanda

En journalist embarkerade utanför Malmö när vi lämnade Köpenhamn och medföljde till Ystad. Han skrev en skimrande artikel om "Havets Vinthundar". Lite sjösjuk blev han för det blåste ganska bra - ca 13 m/sek.

"Det här är inga dönickar, dessa män på T110. Varje man vet sin plats, har sin uppgift, känner sitt ansvar. De värnpliktiga precis som befälet. Och man känner att de tycker det är roligt, det här.
Rorgängaren snurrar med sin ratt, löjtnant Wallén struntar blankt i om hans ansikte får sig en kalldusch eller ej."


Jag lägger ut tidningsartikeln som små bilder som blir större och läsbara om man klickar på dem.

Marinens dag i Hälsingborg

18 är jagaren Halland

Miniubåten Spiggen

Stort svenskt örlogsbesök i Köpenhamn sommaren 1964.

De "riktiga" torpedbåtarna. 

Om styrbord flottans stabsfartyg 

Minsvepare

Jag själv i Köpenhamn

Köpenhamn

Från Köpenhamn

Bilder tagna av divisionens egen fotograf.

Allmänt från sommarens övningar.

Jag själv på T110

"Min radiohytt" på T110

Krigsförtöjningsplats någonstans

Uppkopplade på krigsförtöjningsplats.

Torpedbåtsdivisionen bestod av T103, 104, 109 och 110. Vår rotechef fanns på T109. Varmkörning inför avgång.

Sommarfrukost kan vara så här gemytlig.

Sommaren 1964 på T110 Arcturus.

Under sommaren då isbrytaren Tor låg arbetslös placerades jag på T110 efter att deras ordinare, fast anställde telegrafistfurir blivit långtidssjuk. Jag övertog även hans plats i underbefälsmässen och slapp följaktligen sova i hängmatta under fördäck.
Mycket bra och trevliga kamrater som behandlade den värnpliktige korpralen på ett just sätt.

Vi åkte torpedbåt väldigt mycket, flera gånger i hårt väder. På västkusten var jag med om att överbrytande sjö rann ned genom talröret från bryggan. Under hela sommaren såg jag inte någon enda gång när vi sköt artilleri eller torped, alltid i radiohytten.

Vi skeppade över ett mindre armeförband från Färjestaden till fastlandet, vi deltog i ett jättestort örlogsbesök i Köpenhamn och i Marinens dag i Hälsingborg. Dessutom medföljde en journalist från Ystads Allehanda från Malmö till Ystad och han skrev i lyriska ordalag om "Dessa män på T110 som känner sitt ansvar". Det blåste 13 m/sek den dagen och han kräktes en aning.

Vår FC återvänder ombord efter att ha konfererat med militärerna som skulle följa med från Färjestaden till fastlandet.

T110 befäl på bryggan iakttar de embarkerande soldaterna.

De första militära stegen jan-feb 1964.

Jag kallades till värnplikt 2 jan 1964 men kunde inte inställa mig förrän 4 jan eftersom m/s Antarctic Ocean blev aningen försenad till Piraeus Grekland. Det blev ett jäkla liv när jag dök upp på bataljon Sparre den 4 jan. Hot om rättegång förbyttes dock i värvningsförsök då alla mina papper kontrollerats.
Jag hade dock andra planer med bättre lön.

Min goda ekonomi efter sjötiden kombinerad med en stark självkänsla, gjorde att en rymning under de första 14 dagarnas tjyvkommiss låg nära till hands. Det fanns gott om telegrafistjobb och det hade inte varit någon konst att resa till Antwerpen och få en båt. Som tur var höll jag ut.
(Vi var ett tiotal civila telegrafister som värjde oss mot "kadaverdisciplinen". Till slut inkallades "Torped-Sixten" Svensson för att lära oss de viktigaste hälsnings- och marschreglerna.)

Vidrig arbetsmiljö på Stumholmen Karlskrona när vi släckte eldar och räddade människor ur brinnande bunkrar. Men mycket intressant att få en bild av hur man reagerar i ett brinnande inferno.