Tor arbetar i Karahavet, norra Ryssland

 Under värnplikten som telegrafist på statsisbrytaren Tor 1964-65 träffade jag i Luleå den kvinna som fortfarande är min hustru. I en av hennes facebook-grupper diskuterades igår feststämningen i sta´n när den första isbrytaren för året anlände.

Jag lämnade då länken till min blogg till dem, och en stund senare hade någon upptäckt att Tor, under samma namn men under rysk flagg, just då arbetade i Karahavet och floden Obs mynning. 

Visst är det fantastiskt att fartyget fortfarande håller ihop efter 57 år!

Min lilla transistorradio från Las Palmas

Vi var två civila gnistar plus en högbåtsman. På bilden min kollega Leif Lindahl. Samarbetet och överhuvudtaget arbetsklimatet på Tor var det bästa man kan begära.

Bruten i två delar.

Här är brottet. I bakgrunden syns Oljarens akter.

Kan inte vara roligt att jobba på tankfartyg. Allt luktar olja och är lite klibbigt.

Omplacering till HMS Oljaren 10 dec 1964

C T Gogstads förlisning vid Bremön utanför Sundsvall var på väg att bli en stor miljökatastrof då hon bröts i två delar i stormen den 9 dec.
HMS Oljaren som tydligen befunnit sig i närheten skickades till vraket för läktring av olja. Man behövde snabbt en telegrafist och jag som just återkommit till isbrytaren Tor tillfrågades. Det var ju ett välkommet äventyr.

Oljaren hade en radiosändare för gränsvågstelefoni och en mottagare som drevs av en generator nere i maskinrummet. Det visade sig snabbt att ström levererades, men eftersom anläggningen inte använts på åratal var generatorn inte avstörd och mottagaren stördes ut totalt av generatorn. Mottagaren hade en batterilåda med flera år gamla rester av batterier och var obrukbar.

Vilken tur att jag hade tagit med min lilla transistorradio från Las Palmas där gränsvågsbandet fanns. Jag klarade det hela genom att tala när generatorn gick och drev sändaren, därefter stängde jag av generatorn och lyssnade på min lilla radio, svarade genom att åter starta generatorn osv.

Någon koj fanns inte för en extra besättningsman men fartygschefen, en vänlig och i mina ögon gammal man, hjälpte mig att montera upp hans sofflock med rep i ett däckskontor och där sov jag dessa händelserika dagar.

Fartygschefen, en vänlig gammal man.

C T Gogstad förliser utanför Sundsvall

Id.no. 5056511.

Signal: LNYI

C.T. GOGSTAD 130

 
Sjösatt den 22 juni 1954.
Levererad den 7 oktober 1954.
Dimensioner: 160,02 M x21,87 Mx 11,74 M.
Dw.ton: 18800.
Maskin: 1 st. 8 cyl. GV diesel.
Effekt: 9150 ihkr
Knop: 15
Fartygstyp: Tanker.
Gudmor: Aagot  Gogstad.

Levererad till D/S A/S Laly (C.T. Gogstad) i Oslo. Den 1 december 1964 strandade fartyget vid Bremö Kalv utanför Sundsvall. Då det var svårigheter att skaffa fram en läktare för att tömma lasten, som bestod av 14000 tom tjockolja och 2000 ton dieselolja, försenades hela bärgningen. Den 9 december blåste en kraftig sydlig storm, vilket gjorde att fartyget bröts i två delar. Den 12 december drogs akterskeppet av grundet och två dagar senare även förskeppet. Båda delarna bogserades till Eriksberg i Göteborg.

Maskinhaveri på Tor.

Någon gång 64-65 erinrar jag mig nu att Tor fick totalt motorbortfall i kuling uppe i Bottenviken. Tror att någon i maskinrummet "klantade sig". Förödelsen var enorm när vi lade oss tvärs sjön och rullade kopiöst.
Vakthavande officer på bryggan läste av att vi rullade ned till 49 grader som mest.
Leif Lindahl och Fyhr befann sig i radiohytten och jag vill minnas att någon av dem berättade att han satt med skrivmaskinen mellan benen i de fruktansvärda rullningarna.

Själv hade jag frivakt och befann mig i vår hytt. Hamnade på durken och fick tag i min nästan nya dyrbara Tandbergbandspelare som hade börjat kastas från skott till skott. Med den mellan benen fortsatte jag sedan åka några gånger tills jag fick tag i något att hålla fast mig i. Vi klarade oss.

Hörde att i färgförrådet var durken täckt av ett decimetertjockt lager flytande färg från burkar som slagits upp.
I byssan slet sig bl a en spis som åkte runt och ställde till förödelse.

Fartygschefens, kommendörkapten Christensen, skrivbord slets loss från durken.

Som amatör föreställer jag mig att påfrestningen vid varje vändning i rullningarna måste ha varit som störst ju högre upp man kom och radiohytt och fartygschefens hytt låg lång uppe.

Högbåtsman Kjell Fyhr och anropssignaler.

Reaktioner från besökarna ger vid handen att Fyhr alltså hette Kjell i förnamn och att han gick bort alltför tidigt endast 47 år gammal. 1928-1975.

Tor 1964 civila anropssignal var SCYN och den militära fasta TFSU.
Ymer 1964 civila var SBDF och här var Stig Lindqvist placerad samma tid som jag på Tor 1964-65.